Får vi tårta 2034?

Hanna Berheim

Plötsligt förändras vardagen. Igen. Nu är det osannolikt att någon ska slita tag i min kaffekopp, mitt hår eller mina örhängen. Och istället för att sitta på golvet, göra fåniga gester och sjunga förväntas jag plötsligt sitta på en stol, tänka och skriva. Oj. Jag som knappt minns lösenordet…?
 
Rätt gissat. Jag har varit föräldraledig.

En arbetsvecka senare känner jag mig fortfarande lite ringrostig. Men också påmind om allt som är så bra med att jobba. (Samtidigt som jag skriver det här rullar osökt en viss politisk reklamkampanj i mitt huvud…) Trevliga kollegor, spännande projekt, utmanande arbetsuppgifter, intressanta diskussioner och inte minst att äta lunch – utan att behöva mata den som sitter intill – är något jag verkligen uppskattar nu.

Förstå mig rätt. De gångna månaderna har varit fantastiska. Helt fantastiska. Att vara så lyckligt lottad och att få tid till att lära känna den nya lilla människa som flyttat in! Men också en chans att stanna upp och bara vara.

Under mammaledigheten läste jag mycket. Till exempel den glada nyheten om att fler män är föräldralediga. Det blev till och med ett nytt rekord under förra året. Kul! tänkte jag och läste vidare. Rekordet lyder visst 34 (!) dagar per pappa. Det är ju inte så att man köper tårta direkt.

Men optimisten inom mig tror på att trenden fortsätter. Med samma takt kommer fördelningen vara 50/50 år 2034. (Eller kanske först 2061?) När min son blir vuxen hoppas jag verkligen att föräldraskap kommer vara lika förknippat med manlighet som med kvinnlighet. Eller varför inte med mänsklighet?

Innan jag blev mamma var det hopplöst att försöka diskutera föräldraskap och jämställdhet. ”Jaja, det är lätt att säga. Vi får se när du själv får barn!” Okej, låt oss göra det. Nej, jag har inte slagits för att ta ut fler än hälften av dagarna. Och ja, jag unnar verkligen sonen lika lång ledig tid med sin pappa som han haft med mig.

Ja, jag vet. Det finns en massa förklaringar till att man väljer att göra annorlunda. Men för sjutton, pappor! Ta så stor del av er halva som ni bara kan. Och jobba för att ändra på det ni tycker hindrar er i föräldraskapet – om det så är attityder, regler eller ekonomiska förutsättningar. Ta tillfället att logga ut ordentligt. Det är värt det, tro mig! Eller tro Försäkringskassan.