Granskningssjukan skulle även ha smittat Humboldt

Robin Moberg

Det är måndag, det är kallt och debatten om den svenska högskolan är i full gång. På DN´s ledarsida studsar återigen högskolan upp som ämnet för dagen när Henrik Berggren har varit framme med pennan. Inlägget är intressant och aktuellt, vi har en högskola som är i behov av att debatteras. Inte minst med tanke på de stora reformer som påbörjades under regeringens föregående mandatperiod.

Berggren skriver bland annat ”I dag är högre utbildning en massindustri och en internationell marknad där såväl näringsliv, som stat och kommuner har egna intressen som ligger långt från den akademiska frihet som Humboldt värnade om.” Humboldt värnade om något viktigt, något eftersträvansvärt, en idealbild som är gynsam för studenterna och för forskningen. I samma veva är det viktigt att komma ihåg att det var Fredrik Barbarossa som en gång i tiden tillskrev universitetet i Bologna rätten att vara ett universitet. Det fullständigt autonoma universitet är en utopi. Ledarna Det heliga romerska riket av tysk nation  och Påvestaten var knappast ointresserade av vilken kunskap som förmedledades av föreläsarna och forskarna i Bologna.

Vidare, om vi ser till granskningskulturen av högskolorna, ser vi en jätteapparat. Jag förstår att det finns en oro och stress hos aktiva ute på lärosätena som får spendera massvis av tid åt att svara på enkäter och delta i intervjuer. En som lyfter fram granskningssjukan är Emma Stenström. Hon kontextualiserar dessutom på ett smart sätt och ger exempel på att granskningssjukan är en smittsam sjukdom.

Å andra sidan, hur gör vi för att upprätthålla en hög kvalitet i utbildningarna? Hur ska vi lyckas arbeta med jämförbarheten mellan utbildningar? Vad är god forskningsaknytning i en utbildning? Någon form av granskning måste väl till? Med risk för att stöta mig med stora delar av högskolevärlden tror jag att problemet inte är själva granskningen. Givetvis kan kraven på granskning och insyn drivas till excess men det stora dilemmat är nog på sättet det genomförs. Idag förväntas personer inom högskolesektorn delta vid granskningarna utan att det är en del av deras egentliga roll som universitetslärare. Det är den stora orimligheten. Sverige har idag en grovt överarbetad skara forskare och lärare vid sina högskolor som förväntas utför alla möjliga typer av arbetsuppgifter.

Granskningssjukan är alltså inte enbart utav ondo. Det finns givetvis ett syfte bakom granskningarna som är viktigt att inte glömma bort. Det tror jag att även att den gode Humboldt hade hållit med om.