Nu sparkar vi på den liggande studenten

Robin Moberg

Jag vet faktiskt inte vad Hanna Marie Björklund är ute efter när hon drar en mängd felslut för att komma fram till att studenter är det inte så synd om. Björklund utgår i sin argumentation till stor del ifrån en debattartikel i UNT. I artikeln beskrivs fallet där Migrationsverket beslutade att neka kanadensiska Jenica Frisque uppehållstillstånd för att hennes arvode som presidial i en studentorganisation var för lågt, Migrationsverket bedömde att hon behövde mer än 13 000 att leva på. Studenter får idag ut 8140:- i månaden, nära på 5000:- lägre än det belopp migrationsverket ansåg vara rimligt att leva på i Sverige.

Nåja, på sätt och vis är det bra att diskussionen tar fart igen och bästa sättet att göra det är att uppröra. Däremot har jag väldigt svårt att förstå varför Björklund raljerar över studentpopulationens bakgrund. Den svenska studentrörelsen är unik i den bemärkelsen att den mycket aktivt arbetar med breddad rekrytering. Förra året var jag i Kanada och föreläste vid en stor konferens om ”widening participation”. Väldigt många frågor dök upp och majoriteten av frågorna relaterade till varför svenska studenter tycker att det är angeläget att prata om breddad rekrytering och breddat deltagande, fritt översatt. Två korta förklaringar är att studentorganisationen jag då företrädde ansåg att mångfald inom högskolan höjer kvaliteten på undervisningen och att det är viktigt att alla, oavsett bakgrund, ser högre utbildning som ett reellt alternativ. Det är åsikter jag till fullo ställer mig bakom även idag.

Oavsett hur vi ställer oss till en bred rekrytering och en lyckad retention är givetvis studenternas fianansiella situation helt avgörande för lyckade studier. Oro över att inte kunna betala nästa hyra eller ha råd med kurslitteratur är vardag för många studenter. Det gynnar inte kvaliteten på studierna och bidrar till att många studenter tvingas hoppa över kurser eller välja bort att studera för att t.ex. extraarbeta. Med andra ord försämras genomströmningen och det får i sin tur en viktig nationalskonomisk effekt, något jag kanske väljer att lyfta i ett annat blogginlägg.

Så till det jag har anmärkt på i Björklunds argumentation. Hon skriver bland annat ”Barn till ”studieovana” föräldrar är inte dummare än andra, vi har en mycket väl utbyggd grundskola som ska klara av att förbereda alla som vill för högre studier.”. Jag har aldrig sett någon som hävdat att studenter som inte ingår i bilden av normstudenten skulle vara dummare än andra, jag är rädd att det mer avspeglar Björklunds synsätt än någon svensk studentorganisations. Inte heller jag jag någonsin hört någon som uttalat sig i linje med det Björklund uttrycker i den här meningen ”Samhället tjänar inte på att vi sänker kraven för att det inte ska vara ”för svårt” för de stackare som måste tvingas göra läxorna för att få csn.”. Snarare är det tvärtom, studenterna vill givetvis ha en utbildning av hög kvalitet med självstudier som en given del men också med rimlig mängd undervisningstid.

Nu närmar vi oss slutet, men jag vill uppmärksamma er på ett par saker till. I den här meningen slår Björklund verkligen huvudet på spiken – pang! ”Att det är omöjligt att leva på dessa pengar får vi ofta höra från studenter i media, så hur kommer det sig då att det ändå finns ett antal tusental studenter i Sverige?”. Det är i mina ögon en konst att ge sig själv ett svar i sin egen fråga, ett retoriskt omvänt knep som kan fungera om frågan finner sig i sammanhanget. Frågans svar är givetvis det vi eftersöker och som är återkommande i debatter om studenters ekonomiska situation. 2008 fanns det ca. 329 000 studenter i Sverige, många av studenterna lever på sitt studiemedel men det finns också många som får lov att extraarbeta vid sidan av sina studier, om det inte finns personer i studenternas närhet som är beredda att stödfinansiera studierna. Det leder i sin tur att studenter som inte kan hitta ett extraarbete eller som inte har stödfinansiering från annat håll än CSN kan få det tufft att få ekonomin att gå ihop.

Nog om studiemedlet, vi kan konstatera att det är för lågt. Till sist vill jag bara uppmana Björklund att engagera sig i studentrörelsen som hon anser har fel. Det är demokratiska organisationer som du frivilligt kan välja att påverka genom ditt engagemang. Att stå vid sidan av och gnälla gynnar ingen.

1 Comment. Leave new

Hanna Berheim
3 december, 2010 11:59

Kunde inte ha sagt det bättre själv!

Och om man är intresserad av att på riktigt diskutera studenters situation kan man ju börja med de hål som finns i skyddsnäten eller kanske ett ekonomiskt räkneexempel.

Enligt Swedbanks institut för privatekonomis typbudget för 2010 har en ensamboende student 160 kr att leva för när räkningarna är betalda. Men då ingår bostadsbidrag (som bara 15% får), kostnader för ev. kollektivtrafik tillkommer och hyran är lägre än många orters genomsnittliga studentbostad.

http://www.saco.se/upload/Dokumentarkiv/Studentrådet/Rapporter/2010_utbildning_straffbart_.pdf