I julefridens skugga; en student tar SMS-lån

Robin Moberg

Dagen innan julafton och Stockholm är snötäckt. Det är kallt och vindstilla, det ser ut att bli en idealjulafton av klassiskt slag. Tomten kommer på besök och i sedvanlig ordning frågan han ”Finns det några snälla barn här?”. Barnen glädjs och julklappar delas ut, föräldrar smuttar på glöggen och talar om att julskinkan var extra god i år, ”lagom saltig” säger farfar. Familjen firar i stillsamhet, i frid och med dopp i grytan.

Känner ni igen er? Ett helt ovanligt scenario är det säkert inte även om vi haft en del blaskiga vintrar i Stockholm under 2000-talet. För många är julen fylld av lugn och trivsel, en möjlighet att koppla av samt en nästan lagstadgad skyldighet att leva upp till alla tänkliga konsumtionsideal. Men för andra är det här långt ifrån en självklarhet. Jag är inte ute efter att döda julstämningen eller få någon att känna skuld, jag konstaterar bara att julefrid inte råder i alla hem. Inte heller vill jag påtvinga någon ett julfirande som kan ifrågasättas på en miljard olika sätt, jag konstaterar däremot att i hem där julefrid råder kan fattigdom omöjliggöra idealuppfyllelse av julen.

När jag läser i DN att studenter som är föräldrar tvingas ta SMS-lån för att klara av ekonomin blir jag inte direkt upplyft. Många ensamstående föräldrar kämpar, sliter, ja, lägger ner all sin tid på att självförverkliga sig genom utbildning men har samtidigt en nästa omöjlig ekonomisk situation att tampas med. Det här är inte förenligt med strävan efter ett jämlikt välfärdssamhälle.

God jul!

1 Comment. Leave new

Tyvärr är det nog så ofta. Slantarna räcker inte till vid jul och en del ser det som ett alternativ att ta ett SMS-lån och skjuta problemen på framtiden. Tragiskt men sant. / Fredrik