Gårdagen var riksdagen

admin

Igår eftermiddag höll Almega och Svenskt Näringsliv ett spännande seminarium om valfrihetssystem hos Arbetsförmedlingen. Anledningen till seminariet var en departementspromemoria som var ute på remissbehandling för några veckor sedan som föreslog att Arbetsförmedlingen får besluta att tillhandahålla valfrihetssystem för tjänster som upphandlas inom den arbetsmarknadspolitiska verksamheten och när de gör det ska de tillämpa LOV, Lagen om valfrihetssystem (2008:962). Det innebär i korthet att Arbetsförmedling när de upphandlar tjänster får om de så finner lämpligt välja att upphandla genom bestämmelserna i lagen. Dsv Arbetsförmedlingen skickar ut en förfrågan på de eller den tjänst som de vill upphandla, talar om vad de kommer att betala och sedan får alla leverantörer som uppfyller kraven vara med och ”slåss” om att få beställningar. Det betyder att alla som uppfyller kraven hamnar på en lista som den arbetsökande sedan kan välja från när den enskilde är i behov av tex en coachtjänst.

Förslaget är bra och kommer förmodligen ge fler små aktörer en möjlighet att vara med och leverera till arbetsförmedlingen och det ger större makt åt de arbetssökande att välja den hjälp eller det företag som de själva tror kommer att vara bäst för just dem. Det betyderen möjlighet för ökad specialisering och förhoppningvis kommer det dyka upp aktörer som är experter som förstår vad en arbetslös jurist eller personalvetare behöver för stöd för att komma i arbete igen.

Under seminariet som hölls i riksdagen presenterade Ulf Lindberg, Almega och Karin Ekenger, Svenskt Näringsliv, sina tankar om förslaget. De var positiva men ifrågasatte formuleringen om att Arbetsförmedlingen själv får använda sig av valfrihetsystem och inte att de ska. Efter deras kommentarer talade William Smith, vd för Ingeus Europa, ett företag som arbetar med att stödja arbetslösa att komma tillbaka i arbete. Han talade om erfarenheter från likande system i Australien, UK och Nederländerna och lyfte en hel del frågor som är väl värda att fundera på.

Smith började med att diskutera vad som är ett val och huruvida de arbetssökande gör informerade eller slumpmässiga val, om val kräver flera leverantörer eller om det kan finnas reella val med en leverantör som erbjuder flera tjänster då flera leverantörer kan erbjuda nästan exakt samma sak om kriterierna i förfrågan och kontrakt är för detaljerade, andra hinder för reella val som han lyfte var om man väljer ett kvotsystem för att begränsa andelen marknadsandelar för aktörerna vilket i sig kan leda till att den arbetslöse som väljer den mest populära leverantören ej får sitt förstahandsval för att för många har redan valt denna leverantör.

Andra intressanta frågeställningar som Smith lyfte var problematiken med för många leverantörer. Om varje leverantör får en för liten del av kakan kan det innebära att kontrakten ej blir livsdugliga, dvs leverantören får för lite arbete för att kunna satsa på kvalitet och att utvecklas, och måste istället satsa sina pengar på marknadsföring för att få in tillräckligt med arbete. Detta är en inte helt otänkbar konsekvens i det förslag som regeringen har lagt då det är leverantörerna som ska stå för hela den ekonomiska risken, dvs får de inte några arbetssökande som väljer just dem får de inga pengar alls och att utveckla tjänster och satsa på kvalitet kan bli lidande. Detta kan även vara en positiv mekanism då de som erbjuder tjänster till bra kvalitet är de som förhoppningsvis väljs och som kan utvecklas och fortsätta medan de andra sorteras bort. Men, det kan även innebära att små aktörer, som skulle gynnas, aldrig får chansen att utvecklas och etablera sig.

Luciano Astudillo (S) och Hillevie Engström (M) kommenterade förslaget och vad som sagts, båda uttalde sig positivt för valfrihetssystem men Astudillo hade ett antal invändningar. Han poängterade att (S) är ideologiska motståndare till arbetslöshet och kan därför aldrig vara motståndare mot någon som vill hjälpa till att få människor i arbete men han ifrågasatte hur effektiviteten, kvaliteten för den enskilde och kvaliteten utifrån komptensförsörjningsperspektiv samt myndighetsutövningen skulle säkerställas. Astudillo förklarade även att (S) vill göra om Arbetsförmedlingen till en Komptensförmedling, en betydande reform som ska föregås av en utredning och sedan ska både arbetslösa och de som vill byta jobb vilja vända sig dit. Engström avvisade det kravet och sa att en stor reform är knappast vad arbetsförmedlingen behöver nu och vad de anställda på arbetsförmedlingen behöver är arbetsro. Hon sa även att vi har inte tid att vänta längre utan vi får rätta till eventuella felaktigheter under resans gång. Engström betonade att det är viktigt att få till en bra sortering för att få bort ”de dåliga citronerna ur korgen” men sa samtidigt att vi måste tro på systemet och leverantörerna och ge dem friheter.

Några timmar efter seminariet vandrade jag och Camilla Björkman bort till Riksdagen igen för att delta på Socialdemokraternas utbildningspolitiska julmingel. Inte så förvånade var departementspromemorian som utgår från Daniel Tarschys utredning Självständiga lärosäten det stora samtalsämnet. Remisstiden på promemorian går ut den 15 februari och nu är det dags att återvända till den för att mejsla ut vad Jusek ska svara.