En hobbykurs med Harry Potter är ett uttryck för resursbristen i högskolan

Robin Moberg

Via ryktesvägen har det nått mig att Sveriges utbildningsminister, Jan Björklund, nyligen har återanvänt det numera slitna begreppet hobbykurser om kurser med udda namn som ges vid landets högskolor och universitet. Jag gillar verkligen inte användandet av ordet hobbykurser, det är en nedlåtande term som brukarna använder för att smutskasta kurser vars innehåll är av ”tveksam karaktär”. Innehållet eller kvaliteten på kursen spelar egentligen ingen roll, låter det annorlunda är det dåligt. Finns populära karaktärer som Harry Potter med i titeln är det riktigt illa, trots att Harry är en av vår tids största skönlitterära karaktärer.

På samma gång som jag ogillar användandet av hobbykurser så förstår jag varifrån kritiken kommer. Oklarheter, klatschiga titlar som för den oinsatte ger sken av ovetenskaplighet är en god grund för ifrågasättande. Bakgrunden till att fler och fler kurser betitlas med namn som ska locka studenter att välja just den kursen är till stor del resurstilldelningssystemets fel. Jag tänker inte gå in på teknikaliteter om hur resurserna fördelas men en högskola som saknar resurser och ett system som belönar genom att locka studenter samt att studenterna tar sina poäng leder till innovativa lösningar.

Om jag hade varit utbildningsminister hade jag lagt ner mindre tid på att klaga över att vissa kurser har lustiga namn, fokuserat på innehållet i den akademiska utbildningen och arbetat för att Sveriges lärosäten har resurser till att ge en utbildning av yttersta världsklass. Utan att någon ska behöva döpa kurser och utbildningsprogram till namn som kunde varit hämtade direkt ur någon av Marvels serier.