Kompetensutveckling är inte lika med utbildning

Per Henriksson

Allt oftare poppar de gamla tankarna på individuella kompetenskonton, IKS, upp igen.

Under förra lågkonjunkturen var ett komplicerat system nära att införas av politikerna. Vi förmodades alla att pytsa in pengar på ett konto, arbetsgivaren likaså. Staten bidrog också, inte minst med förmånliga skatteregler. Visionen var att alla som hade jobb skulle ansluta sig för att tids nog kunna gå på kurs för att hitta ett nytt jobb eller för att förverkliga sina drömmar.

Tanken med IKS var inte dum. Omställningarna på arbetsmarknaden går allt snabbare. Ny kompetens behövs i nya branscher samtidigt som många hamnar utanför därför att de inte förmår anpassa sig eller hänga med. Systemet skulle leverera en binge pengar för var och en av oss på ett IKS-konto att användas vid behov efter egen näsa. Men man talade ogärna om att systemet säkert skulle användas minst av grupper som behövde det mest, att det blev dyrt och att några effekter på nationens konkurrenskraft var svåra att påvisa. Min egen erfarenhet från olika medlemsmöten var att intresset från Jusekmedlemmarna att spara i det tilltänkta systemet var skralt.

Igår hamnade jag på ett seminarium om vikten av kompetensutveckling. ”Alla var där” – ledande politiker i arbetsmarknadsutskottet, arbetsgivarna och massor av utbildningsföretag. Alla sjöng kompetensutvecklingens lov. TCO-bossen Sture Nordh dammade av de gamla IKS-tankarna igen och många i panelen hakade på.

Alltför många sätter likhetstecken mellan kompetensutveckling och att gå på kurs. Det är slående hur få som diskuterar hur man utvecklar verklig, genuin kompetens. Det får man genom lärande på jobbet, genom att successivt få förändrade arbetsuppgifter och genom att röra sig på arbetsmarknaden. Grunden är förstås att man har en utbildning av hög kvalitet som arbetsmarknaden efterfrågar. De flesta arbetsgivare är måna om att ge sina medarbetare utbildning så länge det ligger i linje med företagets affär. Men det är nog inte särskilt effektivt att gå på kurs och lära sig saker som sedan inte kan tillämpas direkt.

Diskussionerna om kompetensutveckling borde därför handla mer om hur företag kan bli bättre på att organisera arbetet och hur man hittar system för att alla medarbetare kan utvecklas. Den enskilde måste inse att det faktiskt är man själv som har huvudansvaret för sin egen utveckling och inte bli fast i samma arbetsuppgifter.

3 Comments. Leave new

Har delat min tid mellan konsulting och ubildning/handledning, i 33 år, och instämmer att gränsen däremellan blivit mer svävande.
Märligt nog har bara några enstaka kunder i sin avtalsmall för konsultuppdrag haft en uttrycklig klausul om att det åligger alla konsulter att även handleda och vidareutbilda de fast anställda. Fler borde ta efter, och inte bara på pappret.

Per Henriksson
10 februari, 2010 17:48

Kul med medhåll!
Per H

Kunde inte sagt det bättre själv!
”Alltför många sätter likhetstecken mellan kompetensutveckling och att gå på kurs. Det är slående hur få som diskuterar hur man utvecklar verklig, genuin kompetens. Det får man genom lärande på jobbet, genom att successivt få förändrade arbetsuppgifter och genom att röra sig på arbetsmarknaden”