Läste en intervju i Jusektidningen med Anne Ramberg, generalsekreterare i Sveriges Advokatsamfundet. Blev både förbryllad och upprörd. Kvinnor är enligt Anne mindre riskbenägna än män och förklaringen till det ligger i generna ”från den tiden då kvinnor inte behövde gå ut i skogen och jaga mammut utan hade till uppgift att vara kvar i grottan och ta hand om barnen”. Detta är enligt Anne en förklaring till att kvinnor inte når delägarpositionerna på byråerna. Hon säger i nästa andetag att hon inte tror att advokater ska kunna begränsa sin arbetsinsats till max 40 timmar i veckan. Vilket gammeldags synsätt!
Att endast en av tio delägare är kvinnor kan antagligen förklaras mer genom den kultur som råder inom branschen där arbete förväntas prioriteras framför familjen istället för att som Anne gör, hänvisa till stenåldern. Borde då inte Anne som är talesperson för Sveriges advokater istället arbeta för att förändra byråernas syn på medarbetarna och den kultur som sätter käppar i hjulet för ambitiösa män och kvinnor som vill kunna kombinera jobb och familj istället för att börja prata mammutar och grottmänniskor och lansera lösningen barnflicka? Jag efterfrågar en diskussion på högre nivå än så för att komma till rätta med problemen.
Håller helt med Frida! Kunde inte sägas bättre!
Det låter som att det i själva verket är Anne Ramberg som är som hämtad från stenåldern, åtminstone låter hennes argumentation väldigt primitiv om inte annat. Det är inte kvinnorna som ska ta för sig anser jag, det är männen som ska sluta ta plats. Jag håller med senaste kommentaren, idag på universiteten är det vanligare att tjejer tar för sig än killar. Lite uppdatering kanske är på plats för Anne? För övrigt förstår jag inte varför det skulle vara så höga krav på lång arbetstid för just jurister till skillnad från andra yrken. Vill män ha barn får de vara beredda på att lägga tid på ungarna, svårare än så är det inte. Annars kan man ju strunta i att skaffa barn menar jag.
Har läst vid universitetet i ett år nu och tycker att det är precis tvärt om. Killar i regel gör det nödvändigaste för att ta sig igenom utbildningen. Tjejer däremot tar alla chanser de kan för att nätverka för framtiden.
Vi grabbar borde se upp ;-p
Camilla,
Jag är sedan 5 år tillbaka delägare på en mindre affärsjuridisk byrå. Jag kan bevittna hur många kvinnor oftare intar en passivare roll. Detta beror inte på dålig kunskap utan att vi kvinnor tenderar till att vara försiktigare. Detta är anledningen till att kvinnor mer sällan sitter på de höga posterna.
Att lyckas inom juristkarriären handlar om att prioritera bort vissa saker och istället prioritera jobbet. Detta har kvinnor i högre utsträckning än män svårare för.
Däremot vet jag av egen erfarenhet att vi kvinnor ofta behöver vara ”lite duktigare”. Detta är något som behöver motarbetas med alla medel.
Jag håller helt med Anne Ramberg. Jag känner ju igen det här redan i utbildningen. Killar tar för sig, det gör sällan tjejerna. Vissa gör men långt ifrån i samma utsträckning som män. Dessutom är juristbranchen sådan att du måste stå på dig hela tiden, och det har kvinnor i regel svårt för.
Detta betyger givetvis inte att det saknas duktiga kvinnor. Precis tvärrtom. Att lyckas som delägare är att slå sig fram och det gör inte kvinnor, generellt.
Det finns vissa egenskaper som män har och vissa egenskaper som kvinnor har.
En av mina bästa vänner är en riktig fena på juridik men är alltid väldigt tyst och blir osäker när någon säger emot. Detta har jag sett bland så många andra kvinnliga medstudenter. Tro på er själva och sluta gnäll på att ni inte per automatik får några delägarplatser.
Vägen till att bli delägare är lång.
Två kvinnor som verkligen står på sig och inte är rädd är just Anne Ramberg och till exempel Maria Abrahamsson (moderat riksdagsledamot och jurist).