Förgiftade avgifter tar död på internationaliseringen

Robin Moberg

Farhågorna var många när avgifter för internationella studenter skulle införas vid Sveriges lärosäten. Inte nog med att studentantalet skulle droppa dramtiskt utan också vilka effekterna av avgiftsbeläggningen skulle innebära på lite längre sikt. Hur skulle kompetensförsörjningen till de tekniska masterutbildningarna se ut och hur skulle det i sin tur påverka viktig forskning för näringslivet var några av frågorna regeringen saknade svar på.

Inte var jag direkt ensam om att höja min röst i förtvivlan över att avgifterna med största sannolikhet skulle ta död på en stor del av inflödet av internationella studenter. SULF har flera gånger varnat för vad reformen skulle leda till och även delar av oppositionen var kritisk. Jag själv uttalade mig kritiskt i bland annat Metro och ansedda Time.

Oavsett vad som sades innan implementeringen av studieavgifterna så har vi nu fått ett första bevis på effekterna av avgifterna. Göteborgs universitet som har haft runt 1000 så kallade ”free movers” vid universitet har i år 30 stycken betalande studenter. En fullständig kvalitetskatastrof av historiska mått. Ett mer effektivt sätt att ta död på en av de allra mest centrala kvalitetsinslagen, internationaliseringen, får man leta efter.

Vi får se vad framtiden har att utvisa men om Sverige går miste om talanger och flera utbildninsgprogram försvinner samt att den internationella prägeln på vår utbildning blir eftersatt, ja då, då har vi stora problem att tampas med. Helt klart är att risken finns, ja den är till och med överhängande.

Läs även: ”Vem tror att Mustafa, Ajit och Jing kan slanta upp en halv miljon?”