Socialförsäkringen het i svalt Almedalen

Hanna Berheim

Socialförsäkringen låter nog i de flestas öron på sin höjd lika het som dimman i Visby. Men mycket i årets Almedalsvecka kretsade faktiskt runt socialförsäkringar. Till exempel arrangerade A-kassornas samorganisation (SO) ett seminarium med rubriken Frivillig inkomsttrygghet eller obligatoriskt grundskydd? (Seminariet går att se på SVT Play.)

I sin presentation, liksom i sin lägesbeskrivning av arbetslöshetsförsäkringen, pekade SO på problemen idag. De arbetssökande kan delas upp i tre grupper: de som får lite (inkomstrelaterad ersättning), de som får nästan ingenting (grundbeloppet) och de som inte får något alls (pga. studier, deltid eller andra ersättningsregler). Att endast göra försäkringen obligatorisk förbättrar bara situationen för de 10 000-talet personer i den andra gruppen, som då skulle kunna få en högre ersättning. De 60 procent som idag är utan skulle inte märka någon skillnad.

SO:s utredare Anders Wickander uppmärksammade också att det nu är tio år sedan dagpenningen höjdes senast, och att det inte ingår i Socialförsäkringsutredningens direktiv att se över taket.

SocialförsäkringsutredningenIrene Wennemo berättade lite om hur arbetet har gått hittills. Lite lakoniskt konstaterade hon att utgångsläget är gott. Den personliga prestigen står inte på spel, alla tidigare utredningar har ju misslyckats… Men för mig låter det som att en hel del har hänt, sedan jag lyssnade till Wennemo för ett halvår sedan. Det visade också debatten, även om Patrik Björck (S) och Tomas Tobé (M) självklart inte var helt överens. De politiska partierna verkar ändå börja fundera på att släppa några heliga kor för att komma fram till en långsiktig lösning.

Till att börja med har utredningens fokus varit att enas om en problembeskrivning. Vad är det som inte fungerar idag? När det gäller a-kassan tycker jag att SO slår huvudet på spiken:

”[..] arbetslöshetsförsäkringen måste återupprättas och på nytt bli den omställningsförsäkring mellan två jobb som är den ursprungliga tanken med den.

För att nå dit behöver flera förändringar av försäkringen snabbt genomföras. Ersättningen måste höjas så att den motsvarar 80 procent av den tidigare inkomsten för 80 procent av de försäkrade. Dagpenningen bör indexeras och följa den allmänna löneutvecklingen i samhället.

Men detta är inte tillräckligt. Ett återupprättande av försäkringen måste också innehålla förenklingar och förändringar av reglerna. De försäkrade ska ha en rimlig chans att kunna förutse vilken ersättning de kan erhålla. Fler måste också omfamnas av försäkringen. Stora grupper, bland dem ungdomar, studerande och många utlandsfödda, exkluderas idag trots stora behov av skydd vid arbetslöshet.”

Utredningen verkar glädjande nog ha tagit fasta på till exempel företagares och studenters situation i socialförsäkringssystemet. Problemen för studenter har länge lyfts av Saco Studentråd. De kampanjar nu under parollen Studielinjen och har nyligen sammanfattat problematiken för studenter i socialförsäkringarna i denna skrift. I Almedalen lät de förbipasserande försöka ta examen från Studielinjen. De flesta gick bet, och det visar kanske hur snåriga reglerna är. Irene Wennemo lär för övrigt ha klarat uppgiften.

Sveriges förenade studentkårer (SFS), som också har skrivit en underlagsrapport till Socialförsäkringsutredningen, arrangerade tillsammans med TCO det välbesökta seminariet Sjukt otryggt – Studenter och socialförsäkringarna.