Betygen och karriären

I ett inlägg på Newsmill tar Nina Khoi och Ola Eriksson från Juseks Studerandesektion upp frågan om alternativa antagningsformer på juristlinjen. De anser att social kompetens och empatisk förmåga inte värdesätts i det svenska antagningssystemet och inte heller har någon koppling till höga gymnasiebetyg. 

I yrkeslivet är det få arbetsgivare som tittar på de sökandes betyg. Och hur många av dem läser igenom en potentiell anställds magisteruppsats?  Visserligen krävs det toppbetyg på juristlinjen för att bli antagen till notarietjänstgöring och arbeta inom rättsväsendet. Men en stor andel jurister arbetar också inom andra branscher, advokat- och konsulttjänster, bank och försäkring för att ta några exempel. 

Förberedande akademiska studier är viktiga och det finns all anledning att lägga krut på sin universitetsutbildning. De allra flesta arbetsgivare letar dock snarare efter relevant arbetslivserfarenhet jäms med studierna när de  söker ny personal. Begreppet ”social kompetens” är kanske slitet och lite luddigt. Min tolkning av det är att arbetsgivare vill ha personer som fungerar tillsammans med sina kollegor och som är engagerade i sitt arbete. Betygen säger inte mycket om dessa egenskaper.

En akademisk examen är ett kvitto på att den sökande kan slutföra en utbildning, ta till sig information och omsätta den i praktiken. Det som övrigt krävs för framgång i yrkeslivet får studenten skaffa sig på annat sätt. Ofta genom erfarenhet av ideellt engagemang och extrajobb vid sidan av studierna. Därför har författarna till artikeln en poäng med att universiteten redan i antagningskedet bör se över vilka egenskaper som är viktiga i en framtida yrkeskarriär, inte bara för jurister.

 Läs också det här inlägget på SvD Brännpunkt om CSN och utbildning.