Studieavgifternas konsekvenser var välkända

Robin Moberg

Idag skriver Börje Ekholm och Carl Bennet på DN-debatt. Det verkar som att konsekvenserna av införandet av studieavgifter nu har börjat fått flera intressenter att vakna till liv. När debatten var i full gång, innan införandet av avgifterna, var många, alldeles för många, väldigt tysta. Något som kort och koncist konstateras i artikeln såhär ”Från näringslivshåll har det däremot varit förvånansvärt tyst.”

Jag håller helt med artikelförfattarna om att inflödet av utländska studenter måste öka. Efter det att avgifterna infördes har 9/10 studenter från tredje land försvunnit. Jag är också enig med författarna om att Sverige ska konkurrera med kvalitet, men att avskräcka och blockera studenttalanger från olika delar av världen bidrar knappast till en högre och mer kompetitiv kvalitet.

Det som verkligen irriterar mig det är att debatten poppar upp nu. Visst är det bra att problemen analyseras och att vi är lösningsorienterade. Men hade debatten kommit innan, hade fler engagerat sig, så hade vi kanske redan nu funnit alternativa lösningar på problemen som nu har uppstått. För effekterna av införandet var inte okända.

Jag tycker att det är oinsatt av artikelförfattarna att t.ex. häva att svenska studenter var de största kritikerna, men enbart för att det skulle gynna just svenska studenter.

Denna nya tingens ordning har införts utan större protester från andra än från landets studenter, som befarade att detta också kunde bli inkörsporten till att avgiftsbelägga högskolestudier för alla – precis som fallet varit i Storbritannien och Danmark.”

Det är fel. I en artikel ur tidningen Metro (19/2-2010) konstaterar jag, som representant för SFS, att Sverige kan komma att förlora 90% av alla studenter från tredje land och gå miste om talanger. Visst var och är en farhåga att svenska studenter i framtiden ska komma att få betala studieavgifter men det var inte det som var kärnan i vår argumentation. Vi talade istället om kvalitet, internationalsiering och en rejäl resurssatsning för att stärka kvaliteten på grundutbildningen.

Jag vill avsluta med ett en tanke som har förföljt mig länge. Många av debattörerna som har förespråkat studieavgifter för internationella studenter har gjort det efter de har ansett att för många har kommit hit och fått en gratis utbildning och Sverige har inte fått något tillbaka. Detta är givetvis ett väldigt smalt sett att se på studieavgifter. Om det nu vore så att Sverige inte haft råd med att betala för de internationella studenterna hade det funnits andra vägar att gå. Det enklaste hade varit att sätta en kvot för antalet internationella studenter. Det hade fått de allra bästa att fortfarande söka sig till Sverige, masteutbildningar hade inte fått lägga ner och det hade stärkt återväxten inom forskningen. Det hade dessutom varit ett enkelt sätt att reglera antalet studenter.

Artikelförfatarna skriver: ”Vi vill nu å det bestämdaste uppmana regeringen att se över vilka möjligheter som finns att återigen attrahera fler utländska studenter.” det vill jag också. Genom att avskaffa studieavgifterna och införa kvoter kan vi enkelt komma till rätta med alla problem som listas i Ekholm och Bennets artikel. Ett plus vore dessutom att vi kunde styra från vilke land de sökande skulle komma, så att vi kunde tillse att länder där behovet av högutbildade är stort också får möjlighet att skicka sina studenter till Sverige.

Rekommenderad läsning:

Jag uttalar mig i Time om studieavgifter.

På bloggen:

Förgiftade avgifter tar död på internationaliseringen

Vem tror att Mustafa, Ajit och Jing kan slanta upp en halv miljon?”

Studieavgifter – ett hot mot mångfalden.”