Kära högskolan, varför hör du inte av dig?

Anna Rohlin Larsson

Idag presenterade jag resultaten från Juseks arbetsmarknadsundersökning 2011 för kollegorna här på kansliet. I år, liksom många gånger tidigare visar undersökningen att de nyexaminerade inte tycker att universitet och högskolor är tillräckligt duktiga på att informera om arbetsmarknaden, skapa kontaktytor gentemot arbetslivet, ge utrymme för praktiska inslag under studietiden och inspirera till eget företagande. Man är kort och gott missnöjd med kopplingen mot arbetsmarknaden. Något som Hanna Berheim har skrivit om här på Jusekbloggen tidigare.

Särskilt sticker frågan om praktik ut. Från att fler och fler har fått praktik tidigare år, visar nu årets undersökning att andelen som inte har någon praktik alls har ökat till rekordhöga 73 procent. Det är tråkigt och en förlust för både samhälle och individ. För dessa nyexaminerade riskerar utgångsläget kännas ordentligt orättvist i jämförelse med de studenter som redan varit ute i arbetslivet genom praktiska inslag i utbildingen. Många av de som haft praktik menar nämligen att praktiken på ett eller annat sätt bidragit till att de fått sitt första jobb.

Praktik är en win-win situation. Kunskapsnivån hos arbetsgivarna höjs, samtidigt som det blir lättare för studenten att gå från studier till arbete. Att bädda för studenternas omvärldskontakter under studietiden ligger dessutom i lärosätenas samverkansuppdrag. Främjad anställningsbarhet är också ett övergripande mål i den europeiska Bolognaprocessen, som Sverige har skrivit under.

När jag så stod där i morse och presenterade undersökningen räckte en kollega upp handen och sa: men, vi får ju de här svaren varje år. Och varje år lyfter vi att högskolorna måste bli bättre på att arbeta med kopplingen mot arbetsmarknaden i våra rapporter och debattatriklar.  Vad svarar egentligen högskolorna?

Jag hade inget bra svar.

Så kära högskolan, varför hör du inte av dig?