Nyliberalt, men knappast socialliberalt att avskaffa turordningsreglerna

Per Henriksson

Ta bort principen ”sist in-först ut” vid neddragningar. Ersätt den med att det är den individuella kompetensen som avgör vilka som får vara kvar. Negativa effekter ska pareras med mer pengar för omställningar.  Det är budskapet från Folkpartiet och deras landsmöte. Därmed sluter man upp på samma sida som Centern i LAS-frågan. 

I tider när även moderaterna är ute och försvarar LAS grundprinciper känns utspelet väldigt nyliberalt. Jag undrar om man verkligen funderat igenom konsekvenserna som kan drabba de egna kärnväljarna och andra arbetstagare vid en sådan drastisk förändring.

Vi behöver en rejäl diskussion om hur arbetsrätten ska se ut. LAS-reglerna är byggda med det gamla industrisamhället som utgångspunkt. Rörligheten är för dålig på arbetsmarknaden, inte minst bland äldre som förstås är angelägna om att behålla sitt upparbetade ”LAS-kapital”. Åtgärder borde till som gör att även äldre törs byta jobb när de vill. Systemet gör också att tidsbegränsade anställningar ibland blir orimligt många – inom exempelvis universitetsvärlden är över en tredjedel av alla lärare och forskare visstidsanställda och inom journalistkåren är fasta anställningar sällsynta.

Företag som drar ner måste förstås kunna bibehålla sin nyckelkompeteens och livskraft. Detta borde förstås kunna diskuteras vidare utan att ta till Fp:s storslägga. Våra privata omställningsavtal och det statliga turordningsavtalet medger detta i hög utsträckning redan idag. 

Det är lätt att glömma bort att grundfilosofin i LAS är att äldre arbetslösa har svårare att få nytt jobb än yngre. Att arbetsgivaren efter eget tycke ska fastställa vem som är mest kompetent riskerar att göra det lönsamt att göra sig av med dem som med åren kommit upp en bit i lön och ersätta dem med yngre och billigare. Eller att göra sig av med småbarnsföräldrar med mycket vabbande. Då hamnar kostnaderna, får man anta, so oder so på samhället.

Arbetsmarknadens spelregler fastställs bäst av arbetsmarknadens parter. När politiker går in och vill ändra reglerna minskar parternas intressen att träffa branschanpassade avtal. Då blir det viktigare att lobba på politikerna än att sitta vid förhandlingsbordet.