Kristdemokraternas familjepolitik riskerar att befästa löneskillnaderna

Anna Rohlin Larsson

Idag presenterade Kristdemokraternas familjepolitiska arbetsgrupp ett förslag till en ny familjepolitik. De vill bland annat avskaffa jämställdhetsbonusen och förstärka vårdnadsbidraget. Dessutom vill de avskaffa de så kallade ”pappamånaderna” (ett högst missvisande namn för övrigt eftersom det handlar om de 60 dagar som är reserverade för vardera föräldern, de är alltså lika mycket reserverade för båda föräldrarna oavsett kön).

En rapport från Försäkringskassan visar att männen tog ut 23 procent av föräldrapenningdagarna 2010. Det är en klar förbättring sedan 1974 då moderskapspenning blev föräldrapenning och männen endast tog ut 0,5 procent, men frågar du mig så är det fortfarande alldeles för lite.

En kvinna och en man på jämförbar post tjänar inte lika mycket idag. Löneskillnaden är i snitt 5,9 procent när hänsyn tagits till skillnader i yrke, sektor, utbildning, ålder och arbetstid enligt Medlingsinstitutet. Det blir nästan 2000 kronors skillnad per månad för medelakademikern 2010. En viktig förklaring till löneskillnaderna är det ojämna uttaget av föräldradagar. Eftersom en kvinna i fertil ålder förväntas ta ut större del av föräldraledigheten än en man i samma ålder blir hon mindre attraktiv på arbetsmarknaden. Lönen halkar efter och karriärmöjligheterna blir snävare. Och eftersom män generellt då tjänar mer än kvinnor blir det i många fall ekonomiskt mer fördelaktigt för den enskilda familjen att kvinnan tar ut större delen av föräldraledigheten.

Jag tror att många fler män skulle vilja vara föräldralediga. Juseks arbetsmarknadsundersökning visar att 36 procent av männen vill vara föräldralediga 6 månader eller mer. Och när den andra reserverade månaden infördes 2002 ökade pappornas uttag av föräldrapenning med i snitt 22 dagar, enligt Försäkringskassan. Att som kristdemokraternas Emma Henriksson påstå att papporna inte kommer vara hemma mindre om de reserverade månaderna tas bort anser jag vara nästintill världsfrånvänt. För mig är det tydligt att såväl normer som ekonomiska aspekter sätter käppar i hjulen för pappornas möjlighet att vara hemma med sina barn.

Varje familj vet så klart bäst vad som passar just dem. Men oavsett hur familjer väljer att fördela sin föräldraledighet så går det inte att komma ifrån att det finns strukturella ojämlikheter som påverkar de val man gör. Kristdemokraternas förslag att slopa de individuella delarna i föräldraförsäkringen förefaller därför för mig osedvanligt dumt om man vill att Sverige ska vara ett jämställt land.