TwitterFacebookYouTubeRSS

En utbildningspolitisk debattbomb briserade

Utbildning är aldrig bortkastad, det är min övertygelse. Oavsett med vilka ambitioner en student har när hen väljer att börja studera kommer utbildningen att utveckla, utmana och framförallt utbilda. Högre utbildning är ingen garanti mot arbetslöshet, men ett hyfsat vaccin. Det påverkar dessutom lönen och hälsan. De positiva effekterna av att utbilda sig kan läggas på hög och jag skulle aldrig avråda någon som frågar mig: ”Robin, tycker du att jag ska välja högskolestudier?”. Mitt svar skulle givetvis bli JA! Utbilda dig, förkovra dig och se världen med nya ögon.

I dagarna har diskussionen om utbildningens värde, forskning (idag på brännpunkt) och högre utbildnings dimensionering återigen dykt upp. Den 8:e april skrev bl.a. Carl Bennet ordförande i styrelsen för Göteborgs universitet  tillsammans med styrelseföreträdare från andra lärosäten kritisk artikel riktad till utbildningsminister Björklund. I artikeln uppmanas minister Björklund att tillsätta en parlamentarisk utredning som ska ha i uppdrag att se över hur det framtida utbildningslandskapet ska utformas. Frågan är viktig, inte minst med tanke på kommande demografiska förändringar och Björklunds ambition att slå samman lärosäten. Min egen åsikt är att de demografiska förändringarna kommer att leda till att studentkullarna visserligen minskar något men att det finns en märkvärdiga kortsiktighet i att börja tala om stora nedskärningar eller t.o.m. nedläggningar av lärosäten på basis av en 5-årscykel. Jag kan däremot tycka att det är rimligt att en parlamentarik utredning tillsätts för att mata utbildningsminstern med underlag för framtida beslut.

Den 9:e april skrev P.J Anders Linder på SVDs ledarsida om det han kallar högskolebubblan. I texten lyfter Linder flera viktiga frågor. Högskolans dimensionering, kostnad och den ekonomiska investering det för en student innebär att studera. Linder primära fokus är att approchera högre utbildning ur ett ekonomistiskt perspektiv som tyvärr leder till att han missar eller medvetet väljer att bortse från andra viktiga aspekter av högskolestudier. Linder är också farligt ute när han skriver under på att högre utbildning kostar för mycket samtidigt som han kritiserar kvaliteten i vissa utbildningar. Visst finns det kvalitetsbrister i den högre utbildningen, men en anledning till det är att högskolesektorn saknar resurser, med andra ord kostar för lite. Dessutom utgår Linder från en normstudent när han skriver: ”I vissa fall begränsar sig undervisningen till några timmar i veckan och studenterna kan lugnt arbeta halvtid vid sidan om.”. Helt sant, något som jag själv skrivit om vid ett flertal tillfällen, är att många studenter har alldeles för lite kontakt med sina lärare. Men det är långt ifrån alla studenter som studerar på 100% som samtidigt utan problem kan arbeta 50% vid sidan av sina studier, utan att det påverkar kvaliteten på studierna. Kanske är det dags att höja studiemedlet så att fler studenter kan satsa 100% på sina studier utan att oroa sig över sin ekonomiska situation?

Även kvällsposten hakar på i den lilla utbildningspolitiska debattbomben som briserade under förra veckan. Peter J Olsson skriver bra om vikten av breda utbildningar som inte låser människor i ett visst yrke. Han belyser också högre utbildning ur ett historiskt intressant perspektiv. Olsson  beskriver hur det efter 1945 utbildades väldigt många i Japan och den positiva effekt det fick på den japanska ekonomin. Lite frågande lämnar mig dock Olsson när han i slutet av sin krönika skriver ”Den svenska högskolan bör knappast se ut som den gör nu.” utan att förklara närmare vad han menar. Jag tror faktiskt att sannolikheten att högskolevärlden om 10 år ser likadan ut som den gör idag är likamed noll. Men när jag läser Olsson avslutande meningar får jag känslan av att det är något han inte vill skriva ut. Vi får hoppas att han gör det till nästa gång det är dags för debatt om framtidens högskola.