Rapport 1 från Almedalen – om jämställdhetsintegrering

Anna Rohlin Larsson

Jusek är på plats i Almedalen. För min del är jag här för första gången. Myllret av människor, olika organisationer och spännande kontakter känns på gränsen till överväldigande. Men jösses så skoj det är! Och vad mycket olika viktiga och spännande frågor som sätts i fokus.

Imorse var jag på ett intressant seminarium med titeln Räkna med jämställdhet – om vinsterna med jämställdhet. Arrangör var Jämställ.nu. Magnus Jacobsson, berättade om projektet hållbar jämställdhet som är Sveriges kommuner och landstings (SKL) stöd till sina medlemmar i jämställdhetsintegrering.

För att spegla hur olika tankemönster kan påverka män och kvinnor/flickor och pojkar olika inom en kommun tog han ett exempel från sin hemkommun. I den här kommunen fanns ett ridhus, det var privatägt och ägarna ville sälja. Ingen var intresserad av att köpa, allra minst kommunen. Kommunen kan inte äga ett ridhus, tycktes det. Trots att kommunen redan hade bekostat ett antal fotbollsplaner och var ägare till en tennishall. Exemplet visar tydligt hur en kommuns resurser i detta fall oreflekterat användes till aktiviteter som är vanligare bland pojkar och avstod från investeringar i fritidsverksamhet som i första hand attraherar flickor. Det var förmodligen inte tanken, men kommunens fördelning av resurser bidrog med andra ord till ojämställdhet. Att gamla normer och invanda föreställningar påverkar olika organisationers arbete i en riktning som egentligen inte är meningen eller önskvärd tror jag är mer regel än undantag. Jag tror att det sker slentrianmässigt i såväl kommuner och landsting som inom andra organisationer, små som stora.

Jämställdhetsintegrering handlar om att införliva ett jämställdhetsperspektiv i all ordinarie verksamhet. Ofta börjar arbetet med att se till att all statistik är könsuppdelad. Först då blir mönster tydliga. Exemplen är otaliga, från landstinget som när de delat upp sin statistik efter kön såg att det var betydligt fler män som fick starroperationer än kvinnor, trots att det var lika många kvinnor som män i kön. När man sökte förklaringen insåg man att de kriterier som användes vid prioritering av patienter i kön var körkort och/eller jaktlicens. Numer prioriteras patienterna efter sin synnedsättning och inget annat. Eller kommunen som efter att ha lagt ett jämställdhetsperspektiv på snöröjningen insåg att det nog faktiskt var svårare för de, företrädesvis kvinnor, som drog sina barn i barnvagn i snömodd, än för männen som körde bil – vilket ledde till en ny prioriteringsordning för snöröjningen. I slutänden bidrar inte jämställdhetsintegrering bara till lika möjligheter för kvinnor och män, som så klart borde vara mål nog, utan ofta också finns stora ekonomiska vinster att vänta. Det skapar helt enkelt en bättre verksamhet.