Mobbning är aldrig acceptabelt

Martin Edrenius

Tidningen Arbetsliv uppmärksammar docent Sara Stendahls – verksam vid Göteborgs universitet – gedigna genomgång av 43 arbetsskadedomar i Kammarrätten under åren 2005 till 2009. En slutsats är att det är svårt att få mobbning klassad som arbetsskada. En annan slutsats är att det är ännu svårare om du är kvinna och pekar ut chefen som mobbare.

Som verksam ombudsman inom privat sektor känns det något underligt om det skulle vara så att den privata sektorn skulle vara förskonad från mobbning. Stendahls genomgång visar att 70 procent av målen rör kvinnor, ofta inom vård, skola och omsorg. Majoriteten av ärendena handlar dessutom om fall där chefer pekas ut som mobbare. Mobbningen handlar exempelvis om utfrysning, att bli fråntagen en arbetsuppgift eller att utpekas som syndabock. Jag kan bara konstatera, utifrån våra medlemmars redogörelser, att dessa tre nämnda exempel tyvärr också förekommer inom privat sektor.

Vidare visar Stendahls genomgång också att domstolarna sällan tar hjälp av sakkunniga. Det är även generellt svårt för den försäkrade att få rätt. Ser vi i lagstiftningen definieras arbetsskada som en skada till följd av olycka eller annan skadlig inverkan i arbetet. Ingen regel utan undantag och lagen innehåller också ett undantag, nämligen: ”Skador av psykisk eller psykosomatisk natur, orsakade av exempelvis uppsägning, vantrivsel eller liknande, ska inte klassas som arbetsskada”. Behöver lagen och synsättet hos lagstiftaren revideras?

Allt som ofta tar samhällsdebatten kring arbetsmiljön sikte på den fysiska miljön som ”den enda riktiga” utifrån ett tänk att det är industrin som är ledande. Jag menar att den psykosociala arbetsmiljöns problematik måste lyftas fram, då arbetsmarknaden – oavsett bransch – mer och mer börjar bestå av tjänstemän. Arbetsmarknaden står inför teknikskiften, vilket får tillföljd att kraven på att effektiviserar verksamheter, och att vinstmaximera desamma ökar. Arbetsmarknadskartan måste uppdateras och skrivs om.

Oavsett sektor är det aldrig ok med mobbning eller sexuella trakasserier; se tidigare blogginlägg av Christel Bridal, eller någon annan form av kränkande särbehandling. Lagen är tydlig med att arbetsgivaren ska klargöra att kränkande särbehandling inte kan accepteras i verksamheten. Här måste rättsväsendet i en större utsträckning utgå från arbetsgivarens totala ansvar för arbetsmiljön. Detta belyser även Stendal efter att ha konstaterat att endast i sju av de 43 arbetsskadedomarna, har Kammarrätten gett den försäkrade rätt. Hur kan det komma sig? Svaren finns i att arbetsskadeförsäkringen bygger på hårt vetenskapliga bevis och därutöver ställs också höga krav på att bevisa att mobbning har skett.

Jusek anser att det ska vara nolltolerans mot all form av kränkande särbehandling.