Hög tid att förändra Arbetsförmedlingen

Anna Rohlin Larsson

Vi befinner oss i ett underligt politiskt landskap. Vänsterpartister håller Moderaterna i hand, medan övriga partier förespråkar mer eller mindre omfattande förändringar inom Arbetsförmedlingen. Jusek sällar sig till de senare. I dag skriver vi tillsammans med Almega i Dagens Industri om hur vi vill att arbetsförmedlingen bör reformeras. Tidigare har vi pekat på behovet av att ändra i arbetslöshetsförsäkringen. För de institutioner som ska bära arbetsmarknadspolitiken måste fungera. Idag omfattar Arbetslöshetsförsäkringen bara en bråkdel av de som faktiskt är arbetssökande och Arbetsförmedlingen saknar tillräckliga förutsättningar att få dem i arbete. Alla pratar om Arbetsförmedlingen, men inga konkreta insatser görs för att förbättra den arbetsförmedlande verksamheten. Alltmedan arbetslösheten stiger. Det är dags att gå från politisk retorik till handling.

Arbetsförmedlingens problem är ingen nyhet. Bristerna i att anpassa Arbetsförmedlingens verksamhet till de behov som finns på dagens arbetsmarknad har byggts upp under många år och borde ha åtgärdats tidigare. Redan 2007 startade Jusek i tillsammans med andra fackförbund i samma situation en egen akademikerförmedling. Gensvaret från våra medlemmar lät inte vänta på sig då för sex år sedan och behovet av en arbetsförmedlande verksamhet anpassad till akademikers arbetsmarknad är knappast mindre nu.

Jusek och Almega lanserar därför idag i en artikel i Dagens Industri fyra förslag för en effektivare förmedlingsverksamhet:

  • Arbetsförmedlingens uppdrag ses över och renodlas. Myndighetens uppdrag är alltför brett och omfattar dessutom individer med mycket olika förutsättningar. Det skapar stora problem när det handlar om att konsekvent hålla hög kvalitet i verksamheten.
  • Den arbetsförmedlande verksamheten konkurrensutsätts och läggs ut på flera olika aktörer. Aktörerna finns redan, både inom ideell sektor och i form av privata företag. Genom en sådan reformering kan kvaliteten i insatserna förbättras. Samtidigt skulle de många kompetenta enskilda arbetsförmedlarna få en bredare arbetsmarknad.
  • De olika aktörerna ges mandat och redskap att nischa sig mot olika branscher och grupper vilket möjliggör en effektiv matchning. För att underlätta ytterligare ges de också tillgång till samma verktygslåda som Arbetsförmedlingen har i dag.
  • Arbetsförmedlingen ges i uppdrag att i samverkan med arbetsmarknadens parter arbeta fram en modell för den framtida förmedlingsverksamheten. Utgångspunkten är att den enskilde arbetssökande ska kunna välja mellan godkända leverantörer av arbetsförmedlingstjänster. Det offentliga har kvar det övergripande ansvaret för att kvalitetssäkra verksamheten. Kraven som ställs på leverantörerna ska vara tydliga, liksom uppföljningen av resultatet. En transparent oberoende bedömning av resultatet är därför ett måste.

Men det räcker inte med förändringar i sig, de måste också genomföras smart. Det snabba införandet av jobbcoachreformen ledde till att en i övrigt mycket god idé inte fick möjlighet att användas på rätt sätt. Tidspressen ledde till att ambitionen om att individanpassa och förbättra matchningen aldrig fick fäste. Regeringens hast fällde krokben för en reform som hade kunnat bli framgångsrik. Det ratingsystem som är under utveckling är ett bra steg, men det borde funnits på plats redan från början. Låt oss nu dra lärdom av detta inför nästa steg i en nödvändig reformering av Arbetsförmedling.