Slå vakt om premiepensionen

Per Henriksson

Det blåser snålt kring premiepensionen. Stefan Löfvén, LO och många pensionärsorganisationer vill ha bort den. Framtida inbetalningar ska istället pytsas in i AP-fonderna. Till och med vår egen centralorganisation Saco gick före sommaren ut med ”Välkommet steg mot slopat PPM-system” när man kommenterade en översyn som skett av systemet på Finansdepartementet.

Argumenten handlar oftast om att ”systemet utsätter medborarna för obligatoriskt hasarspel” och ökar orättvisorna eftersom många är för okunniga för att göra vettiga val.

Jag har väldigt svårt att förlika mej med rättviseargumentet, dvs ”jag är inte tillräckligt smart för att välja klokt, alltså ska ingen annan få välja heller”. Det är Jantelagen i sin fullaste blom.

Ivern att få bort premiepensionen bygger också på tron att inkomstpensionen skulle bli stabilare. Den s k bromsen skulle därmed kanske inte slå till lika brutalt som idag. Men ingenting är gratis – förbättringar för dagens pensionärer riskerar då att, so oder so, gå ut över yngre generationers framtida pension.

Av arbetsgivaravgifterna går 2,5 procentenheter in till dig själv där du väljer hur de ska laceras i ett val bland hisnande 800 fonder. Du bär risken, men pengarna är dina. 16 procentenheter går till inkomstpensionen som du själv har noll inflytande över. Det har däremot politikerna.

AP-fonderna lyckas inte bättre än du själv med placeringarna. Ett antal högriskprojekt som gått snett är en delförklaring. Trots att finansmarknaderna sedan starten av premiepensionen varit skakigare än någonsin i modern tid med flera rejäla börsras så har avkastningen i premiedelen i snitt varit bättre än vad AP-fonderna lyckats med. En tolkning kan vara att att den vanliga människan faktiskt är ganska smart. En annan att AP-fonderna har hårda placeringspolicies och inte förvaltas rätt. Inget hindrar våra folkvalda att i framtiden, i ivern att vinna kortsiktiga politiska poäng, besluta om nya riskfyllda regler för AP-fonderna som hämmar deras långsiktiga ekonomiska avkastning.

Majoriteten av Juseks medlemmar har säkert en hyfsad tillit till sin egen förmåga att spara pengar även om många tycker att fondvalen i premiepensionen är knepiga eller till och med olustiga. Samtidigt tror jag att våra yngre medlemmars förväntningar och tillit till den allmänna inkomstpensionen är låg.  Tilltron till pensionssystemet riskerar att falla istället för att öka om premiedelen avskaffas.

Men det behövs en rejäl tvättning av fondsystemet. Många finansiella institut har skott sig på dyra fonder. De 800 fonderna borde gallras till kanske fjärdedelen. Då skulle den vanliga människan få en rimlig chans till överblick, i vart fall om informationssystemet förbättras. Soffliggarfonderna måste ges stor omsorg och bygga på begränsade risker med stabil avkastning. Dagens system uppmuntrar också till ”day-trading” där den enskilde ständigt kan gå in och peta i sina fonder till nollkostnad och det beteendet ska inte uppmuntras av samhället.

Inom tjänstepensionen har parterna hittat sätt att begränsa antalet fonder. Det kan förstås även staten göra. Dåliga fonder kan skakas ur systemet. Höga förvaltningsavgifter, usel historisk avkastning, låg rating av finansinstitut etc är exempel på kriterier. Det är inte givet att fonder med särskilt hög risk, däribland många länderfonder, överhuvudtaget ska finnas. Idag finns exempelvis hela 17 rysslandsfonder.