Moderaterna bör tänka om gällande a-kassan

Anna Rohlin Larsson

A-kassan växlar trygghet mot förnyelse på ett genialt sätt, skriver PM Nilsson på DI. Det är en klockren sammanfattning av själva essensen med en välfungerande a-kassa. Tyvärr funkar det inte så i dag. Taket har inte höjts på bra många år, med konsekvensen att den som befinner sig mellan jobb riskerar att få lägga alltför mycket energi på att oroa sig för att kunna betala räkningarna. Därtill omfattas alltför få, vilket inte bara är ett problem för den enskilde individen, utan också för de kommuner som i allt högre utsträckning får bära kostnaden för en havererad arbetsmarknadspolitik. Tyvärr är det bara två exempel i raden av reformer som borde stå på den politiska to-do-listan.

Redan förra hösten uppmanade Jusek Socialdemokraterna och Moderaterna att lägga prestige och partitaktik åt sidan för att gemensamt uppnå en modern omställningsförsäkring som omfattar alla, garanterar trygghet vid inkomstbortfall, och stärker förtroendet för det politiska systemet.

Sedan dess har dock inte mycket mer hänt i frågan än att en huvudsekreterare fått gå och en annan tillsatts. Samtidigt blir det allt tydligare att det är Moderaterna som tycks stänga dörren för en reformering av a-kassan. Senast i förra veckan meddelade Elisabeth Svantesson, ordförande i arbetsmarknadsutskottet att lägre skatt går före en höjning av a-kassan.

Moderaternas one-liner ”att det ska löna sig att jobba” är vi få som dömer ut. Men lika mycket som att det ska löna sig att arbeta, lika viktigt är det att det finns trygghet mellan arbeten. PM Nilsson frågar sig om det är rätt att den enskilde ska ta kostanden för marknadsekonomins ryckighet. Om det är rimligt att arbetstagarna står för en allt större del av flexibiliteten på arbetsmarknaden.

Det är numer uppenbart för nästan alla att a-kassan behöver reformeras. Jusek anser att a-kassan bör bli obligatorisk. Skälen är desamma som när sjukförsäkringen blev det för mer än femtio år sedan. Dessutom måste inkomstbortfallsprincipen vara ledstjärnan vad gäller ersättningsnivåerna. För att människor ska våga byta jobb och ha en rimlig levnadsnivå mellan arbeten måste taket i a-kassan höjas och indexeras.