Fortsatt passiv förvaltningspolitik

Magnus Hedberg

Så kom då det slutliga beskedet. Regeringen går inte vidare med att reformera länsstyrelserna. Därmed faller det välmotiverade förslaget från utredaren Mats Sjöstrand om att minska antalet länsstyrelser från dagens 21 till 11. Regeringens ställningstagande är olyckligt. Till detta besked kan läggas hanteringen av Ansvarskommitténs slutbetänkande som kom för sex år sedan. Den minnesgode vet att uppdraget rörde grundläggande frågor om statens verksamhet samt regional indelning och organisering. Förslagen om 6-10 storregioner blev som bekant aldrig verklighet.

Inte heller kan vi förvänta oss någon kommunreform. Ansvarigt statsråd Stefan Attefall vidhåller att ”staten ska inte klampa in och göra någon stor reform uppifrån”. Detta trots att Dagens Samhälle i dagarna visat att flera små kommuner i glesbygd gradvis kommer att försvinna när man drar ut de demografiska trenderna. Nitton svenska kommuner har krympt vartenda år i två decennier. Tolv av dem kan ha dött ut före sekelskiftet. 2070 är Ljusnarsberg och Strömsund först på tur för ättestupan. Denna utveckling måste rimligen hanteras politiskt.

Slutsatsen av tidigare erfarenheter är dyster. Viktiga strukturella frågor om hur det svenska samhället ska organiseras finner ingen lösning. Svaret från staten tycks vara politisk passivitet. Varken nuvarande eller tidigare regering har på allvar tagit itu med utmaningarna. Istället hankar man sig fram ytterligare en mandatperiod och gömmer sig bakom olika egenintressen som inte önskar se några förändringar alls. Mycket kan det kallas, men knappast politiskt ledarskap.