Extraskatt för skolan är extraskatt för välutbildade

Per Henriksson

I dagens DN läser jag en stort uppslagen debattartikel där ledningen för MP lanserar kravet att den statliga skatten ska höjas med tre procent för alla ”höginkomsttagare”. Detta är enligt MP alla som tjänar mer än 40000 kr. Pengarna skulle vara en riktad skatt för en nödvändigt satsning på skolan. Skatten skulle drabba de flesta av Juseks medlemmar.

Den stora gruppen i samhället som är måltavla för den tilltänkta skattehöjningen är de som satsat på att skaffa sig en högre utbildning. Man ska alltså lösa skolans kris med en extraskatt på högre utbildning! Utbildningspremien, dvs hur mycket högre utbildning lönar sig under hela karriären, ska alltså bli ännu sämre än idag för  t ex Juseks medlemsgrupper.

En gång i tiden, faktiskt bara för drygt tjugo år sedan, rådde stor enighet bland politikerna om att vårt svenska skattesystem skulle bli enklare och mer begripligt. Den stora skattereformen genomfördes. Ett fåtal skulle få en statlig skatt på 20 procent ovanpå kommunalskatten och basen för en enhetlig momsskatt breddades rejält. Sedan dess har politikerna kladdat bort hela reformen, vid varje tillfälle med då gångbara argument. Vi är ånyo i ett lapptäcke med värnskatter, jobbskatteavdrag, differentierad moms och mycket, mycket annat. Den nya MP-skatten är ett förslag i galen riktning i tider när skattesystemet istället borde förenklas radikalt. Som jag ser det är förslaget inget annat än ett hugskott, och ett dåligt sådant.

Det är förstås bra att politiker i alla läger nu tycks enade kring tanken att göra något rejält måste göras med den svenska skolan. En bra ungdomsskola som ger rejäla kunskaper för alla är en given förutsättning för bra högskoleutbildningar och för vårt framtida välstånd. Det finns inga quick fix-lösningar. Partierna trumfar nu ivrigt över varandra när skolan är på väg att bli den största valfrågan.

Vi kan inte ha en ordning där politiker hittar på extraskatter varje gång när något rejält behöver göras i samhället. Poliker måste våga att prioritera i de offentliga budgetarna. Vad sägs om en extra bensinskatt för en bättre T-bana eller snabbjärnvägar? – Eller en extra hälsoskatt för höginkomsttagare för att finansiera en bra äldrevård? – Eller en fettskatt för en satsning på sjukvården? Det är inte svårt att vara innovativ här, och det tycks vara ännu lättare för politiker.