Karriär på lika villkor för Erik och Erika

Magnus Hedberg

Glädjande nog har jämställdheten åter letat sig upp på den politiska agendan efter åratal i skymundan. Att den hör hemma där är uppenbart.

Lönestatistik för akademiker med samhällsvetenskaplig examen visar svart på vitt att män i genomsnitt tjänar 13 procent mer än kvinnor. Tar man hänsyn till faktorer som yrke, ålder och utbildning krymper skillnaden. Ändå återstår oförklarliga löneskillnader som ger män nästan sex procent mer i lönekuvertet. Och det är inte småpotatis vi talar om. Under ett helt arbetsliv tjänar Erik 2,9 miljoner kronor mer än Erika på grund av sitt kön.

Benar man vidare i statistiken framgår att löneskillnaderna ökar fram till 40-44 års ålder – den period då många bildar familj. Här närmar vi oss pudelns kärna. Förväntningar på hur män och kvinnor agerar när de får barn påverkar lönenivåer för alla kvinnor, oavsett om de har barn eller inte. Vi ser det i vardagen. Förra året tog mammorna ut omkring tre av fyra föräldrapenningdagar.

Utformningen av föräldraförsäkringen är inte neutral. Genom konstruktionen påverkas den enskildes val. Genom ökad tydlighet med att hälften av de 480 föräldrapenningdagarna är vikta för vardera föräldern kan förväntningar och det faktiska uttaget påverkas. Arbetsgivare ska inte kunna utgå från att kvinnor kommer att vara frånvarande i större utsträckning från arbetsmarknaden och därmed värdera deras arbete lägre genom lägre löner.

Med detta sagt bör det förstås vara fortsatt möjligt att överlåta dagar till den andra föräldern. En rimlig reform är att 3,5 månader görs icke-överlåtningsbara. Det behövs också ökade möjligheter att överlåta föräldrapenningdagar till andra närstående för att öka flexibiliteten. Föräldrapenning bör vidare kunna tas ut längre upp i åldrarna. Även äldre barn kan ha behov av föräldrarnas närvaro.

Genom att reformera föräldraförsäkringen underlättar vi för både Erik och Erika att kombinera familj och karriär. Det känns rimligt år 2014.