Tid att sluta debattera – och börja leverera

Magnus Hedberg

Svensk inrikespolitik är sedan länge ämnet på mångas läppar. Först snackades valet upp i gott och väl ett år. Sedan följde den mest intensiva valrörelsen i mannaminne som kulminerade i valdagen. Därefter har valresultatet analyserats och kommenterats på alla betänkliga ledder. Idag har så formats en regering som presenterat en första inriktning för politiken. Äntligen är det dags för det politiska systemet att sluta debattera – och börja leverera.

Vad kan då förväntas under den kommande fyraårsperioden? Bidrar med ett osorterat axplock av reflektioner och förhoppningar.

Först arbetsmarknad. Många förtroendevalda och politiska tjänstemän genomlever i skrivande stund en period av personlig omställning. Att den fungerar är nyckeln för alla individer på arbetsmarknaden. Arbetslöshetsförsäkringen utgör en effektiv och rationell omställningsförsäkring. Därför är det utmärkt att regeringen höjer taket i a-kassan. Frågan blockerades på ett olyckligt sätt under föregående mandatperiod trots bred majoritet i riksdagen.

Hoppas vidare att nya arbetsmarknadsministern Ylva Johansson – som deltagit i flera av Juseks seminarier – på allvar låter sig inspireras av vår modell för invandrade akademiker i kvalificerade jobb. Sveriges kanske mest provocerande slöseri handlar om detta. Över hela linjen behöver matchningen på arbetsmarknaden förbättras och i detta syfte bör Arbetsförmedlingen reformeras. Arbetslösa akademiker måste få adekvat stöd som utgår ifrån den enskilde individens behov. Tydligt fokus behövs på kvalificerade jobb och en förståelse för att kunskap och kompetens driver tillväxt och innovation.

Den nya socialförsäkringsministern har glädjande nog facklig erfarenhet och vet säkert att förmåner ska korrespondera mot avgifter och premier. Föräldra-, sjuk- och arbetslöshetsförsäkringarna ska vara inkomstrelaterade – också för akademiker. På Annika Strandhälls bord ligger närmast att reformera föräldraförsäkringen med en tredje öronmärkt månad. Ett viktigt bidrag till att män och kvinnor ska kunna göra karriär på lika villkor. Försäkringen behöver även göras mer flexibel för att passa fler familjer.

På utbildningsområdet blir Helene Hellmark Knutsson minister med ansvar för högre utbildning och forskning. De flesta tycks överens om att vi behöver underlätta steget mellan utbildning och arbetsliv och att studenter ska ges goda studievillkor. Dock finns anledning att påminna om fokus på kvalitet – snarare än kvantitet – i den högre utbildningen. Kvalitetsbrister finns i högskolans grundutbildning, inte minst inom samhällsvetenskap och humaniora, som drabbar vår långsiktiga konkurrenskraft. Mer undervisningstid behövs.

Rättspolitiken hanteras av justitieminister Morgan Johansson, med assistans i bland annat polisfrågor av inrikesminister Anders Ygeman. Jag utgår från att frågan om fler civila utredare inom polisen – och ökade befogenheter för dessa – förs i hamn. Det behövs också tydligare fokus på arbetsmiljön för alla som arbetar inom rättsväsendet och drabbas av hot och våld.

Förhoppningsvis kan förvaltningspolitiken – det mest underskattade av politikområden – ges nymornat intresse. Uppdraget att värna en offentlig sektor i medborgarnas tjänst går till civilminister Ardalan Shekarabi. All verksamhet måste förstås präglas av effektivitet och kvalitet. Genom att våga se över hur vi organiserar det kommunala Sverige har det nya statsrådet möjlighet att bli historisk. Att säkerställa en väl fungerande upphandling ligger också i korten för statsrådet som tidigare profilerat sig på området.

Uppskattade till sist det samarbetsinriktade anslaget i regeringsförklaringen. Det är generellt vällovligt med breda överenskommelser omkring viktiga framtidsfrågor. Desto mer förvånande att det kanske mest angelägna området för sådan samverkan inte nämndes. Otvetydigt bör initiativ till en blocköverskridande skattereform tas – ju förr desto bättre.

Tags: