Tid för ansvar och allvar

Magnus Hedberg

Onsdagen den 3 december. Sällan har ett datum känts så ödesmättat. Om regeringens budgetproposition faller är det politiska läget mer ovisst än under åtminstone det kvartssekel jag aktivt kan överblicka. Mot denna bakgrund råder tidig julafton för allsköns spelteoretiker. Visst finns alltid ett mått av spel inom politiken. Men risken är uppenbar att vi står inför att spelet i bästa fall innehåller ett mått av politik.

Föregående mandatperiod avskräcker. Redan då upplevdes en flerpartiregering i minoritet som från tid till annan hade problem att baxa sina förslag igenom riksdagen. Oftast blev lösningen att riskminimera och avstå från att lägga proposition. Vi hade samtidigt en opposition som inte framstod särdeles pigg på dialog och kompromiss. Nu är situationen omvänd – och på båda punkter förvärrad. Det fanns skäl att kritisera regering och opposition då. Och det finns skäl att göra det nu.

Regeringens skattepolitik har inte direkt underlättat samverkan. Skatter behövs för att finansiera gemensamma nyttigheter men får inte bli ett hinder för tillväxt eller viljan att utbilda sig och ta på sig ansvar på jobbet. Skatten på arbete bör snarare sänkas än höjas. På denna punkt är det direkt oklokt att inte lyssna på de samlade tjänstemännen inom TCO och Saco.

Oppositionen har å sin sida inte varit synbart intresserad av att få igenom sin politik. Att enbart opponera är inget långsiktigt klokt sätt att förvalta sitt väljarpund. Visst finns en initial besvikelse över valresultatet men på sikt väljer vi partier som aktivt söker majoritet i förhandlingar för sakpolitiska förslag. Det är belagt att väljare i gemen uppskattar konstruktiv samverkan.

Politikern tänker på nästa val, statsmannen på nästa generation påstås William Gladstone ha yppat. Svensk politik är i behov av en dos statsmannamässighet. Oavsett partifärg är det rimligen angeläget att regera Sverige. Ett nytt parlamentariskt läge, med ett parti på tretton procent som ingen av de traditionella blocken är beredd att regera med stöd av, kräver nya lösningar. Det sämsta för Sverige vore regeringskris och parlamentariskt kaos. Det är kort sagt dags för ansvar och allvar. Ett bra startdatum vore onsdagen den 3 december.