Satsar regeringen tillräckligt på framtiden?

gastbloggare

I regeringens vårbudget målas minskade klyftor upp som ett mål. Delvis talas det om att man ska satsa på att bygga bostäder och inrätta en investeringsstimulans för att bygga nya hyresrätter från och med årsskiftet. Och visst klingar det vackert i en students öron. Nu kanske det äntligen blir lättare att flytta hemifrån tänker en del.

Självklart är det bra att regeringen väljer att lyfta bostadsbristen och att det finns ambitioner att förändra detta. Saken är bara den att vi inte bara behöver fler bostäder och inte heller bara fler hyresrätter. Vi behöver hyresrätter för studenter. Och vi behöver många. Nu.

Väntetiden för en studentlägenhet i Stockholm uppskattas vara 43 månader. Det går 80 000 studenter på knappt 13 000 studentbostäder. Trots att bostadsbristen bland unga i Sverige knappast är någon nyhet har långt ifrån tillräckliga åtgärder tagits. Hur kan en så stor och viktig grupp ständigt åsidosättas i det politiska beslutsfattandet? Man säger att vi är framtiden. Men om vi ska kunna bli det behöver vi också en skälig tillvaro på vägen dit. För vi skapas inte i framtiden utan vi existerar likväl även i detta nu. Och vår bostadsbrist likaså.

Konsekvenserna av bostadsbristen för studenter går längre än att man tvingas bo kvar hos sina föräldrar och längre än en nudeldiet, som studentlivet så ofta romantiseras till.  Vi pratar om studenter som i realitet står utan tak över huvudet och som tvingas tacka nej till sin utbildning vid annan ort i brist på bostad.

Så den egentliga frågan är inte hur mycket Regeringen kommer satsa på bostäder- utan hur mycket satsningen i realitet kommer hjälpa oss studenter.

Louise Ricknert

Juseks studerandesektion