Fler och bättre riktlinjer bidrar till färre stressrelaterade sjukskrivningar

Daniel Lind

På DN debatt 16/4 presenterar åtta forskare resultaten av en vetenskaplig kunskapsöversikt beställd av den tidigare alliansregeringen över sambanden mellan arbete, psykisk hälsa och sjukskrivning. Detta är ett mycket välkommet och angeläget arbete. Bland tjänstemän på mellan- och hög nivå har besvär till följd av stress och psykiska påfrestningar ökat snabbt under senare år, och detta gäller framför allt kvinnor i allmänhet och kvinnor i åldern för föräldraskap i synnerhet. Andelen kvinnor i åldern 30-49 år i denna grupp som anger besvär med stress och psykiska påfrestningar har på bara fyra år fördubblats – från drygt tio till hela 20 procent. Därutöver har andelen kvinnor i denna grupp som uppger besvär med oro och ångest ökat med omkring 70 procent under samma period, till 13 procent.

Många av dessa välutbildade och dubbelarbetande kvinnor är medlemmar i Jusek. Vi som fackligt akademikerförbund kan självklart inte blunda för den här samhällsutvecklingen. Något som forskarna tyvärr inte tar upp i debattartikeln är de förändrade förutsättningar som globaliseringen, ny teknik och nya organisationsformer skapar i arbetslivet. Forskning visar att den alltmer otydliga gränsen mellan arbete och fritid kan vara en källa till ökad stress. Det kan vi inte förbise. Men samtidigt är de möjligheter som det flexibla arbetslivet ger mycket stora och något som Jusek fullt ut bejakar. Inte minst gäller det möjligheten att – rätt hanterat – förena karriär och familjeliv. Vi vill inte återgå till ett arbetsliv baserat på övervakning och kontroll. Stämpelklockans tid är förbi.

En Sifo-undersökning beställd av Jusek visar att möjligheten att arbeta på annan plats än arbetsplatsen är utbredd bland landets akademiker och detta gäller framför allt för föräldrar och chefer. Detta uppfattas som positivt av de allra flesta. Detsamma gäller möjligheten att arbeta hemma vid lättare sjukdom och att arbeta hemma med sjukt barn. Det flexibla arbetslivets utmaning tycks i stället ligga i tillgängligheten – att bli nådd och att nå andra utanför ordinarie arbetstid. I detta fall är det en större andel akademiker som anger att den möjligheten främst leder till ökad stress (47%) än den andel som anger att den främst underlättar arbetet (38%). Tillgängligheten stressar kvinnor mer än män.

Det här är en minst sagt komplex materia. Det handlar om individens eget ansvar, om medarbetarskap, om chefskap, om arbetsplatser, om partsrelationer och om samhällsstrukturer. Inte minst det faktum att kvinnor ofta har huvudansvaret för hem och familj bidrar till att öka stressen för de kvinnor som också vill göra karriär. Jusek befinner sig i en process där vi vill veta mer om våra medlemmars uppfattningar och villkor i det flexibla arbetslivet – och detta kommer att följas av en sammanhållen modell med tydliga rekommendationer och åtgärder. Dessutom arbetar vi tillsammans med Almega i syfte att nå en konstruktiv samsyn om det flexibla arbetslivet.

Juseks allmänna hållning är dock att frågor som berör det flexibla arbetslivet bör bli föremål för en mer systematiserad diskussion på fler arbetsplatser runt om i Sverige. Men vår Sifo-undersökning visar att riktlinjer om flexibilitet i dag saknas på nio av tio arbetsplatser. Både det flexibla arbetslivets fördelar och utmaningar hanteras med fördel genom ett väl fungerande partsgemensamt arbete på lokal nivå – gärna med utgångspunkt i överenskomna policys. Men den verksamhetsnära diskussionen bör också bli mer systematiserad mellan medarbetare och närmaste chef – det är i den relationen som mycket av det flexibla arbetslivet får sitt dagliga uttryck, inte minst när det gäller ledarskap, målstyrning och gränssättning.