Både arbetsgivare och medarbetare behöver hantera flexibiliteten klokt

Anna Rohlin Larsson

Jag har förmånen att själv kunna välja när och varifrån jag jobbar i stor utsträckning. Det är oumbärligt för mig som pusslar hämtningar, lämningar och en uppsjö av andra barnrelaterade aktiviteter med ett intressant arbete som jag brinner för. Därför blir jag ledsen över att läsa om Unionens arbetsmiljöbarometer som visar att många upplever flexibiliteten som stressande. För så många av oss kan den innebära fantastiska möjligheter. Men den måste hanteras klokt, både din arbetsgivare, och, av dig själv.

Det är lätt att lasta arbetsgivaren för teknikstress och gränslöshet. Och visst finns det många arbetsplatser där det finns fog för detta. Att arbeta flexibelt ska inte vara detsamma som att arbeta jämt. Bara för att du har den tekniska möjligheten att svara på mejl när som helst på dygnet ska det inte betyda att du måste svara. Det är viktigt att fundera över vem förväntningarna om att bevaka mejlen på kvällskvisten kommer ifrån. Är den uttalad från arbetsgivaren? Kanske outtalad men i allra högsta grad närvarande? Eller är det kanske du själv som slentrianmässigt börjat svara eftersom du kan och därför medverkat till att etablera kvällsjobbandet som rutin? Kanske passar det helt enkelt ditt sätt att arbeta?

Varje medarbetare måste hitta sitt eget sätt att förhålla sig till det flexibla arbetslivet. Det gäller att hitta sina egna gränser, utifrån personlighet och livssituation och fråga sig om man arbetar flexibelt för att man kan, vill eller måste. Arbetsgivaren och chefen har så klart ett stort ansvar för att flexibiliteten ska fungera på ett sätt som gynnar både verksamhet och medarbetare. De måste vara tydliga med vilka förväntningar som finns och hjälpa till att sätta gränser när det behövs. Flexibiliteten måste hanteras genom en löpande dialog på individ- och arbetsplatsnivå.