Tiden är kommen för reformerade regioner

Magnus Hedberg

För lite sedan lanserade Regionutredningens indelningskommitté sitt förslag där sex storregioner ersätter nuvarande länsindelning. Varje förslag till förändring av administrativa strukturer möts av en kanonad av kritik.

Detta trots att man med sannolikhet gränsande till visshet kan slå fast att Sveriges indelning i regioner är en icke-fråga för gemene man. De politiker som tar till brösttoner i syfte att försvara sina territorier har i allmänhet inte några folkopinioner i ryggen. Förhållandet innebär ingalunda att den regionala indelningen är oviktig. Tvärtom är det en av ödesfrågorna framöver. Men det är ett typexempel på ämne som intresserar valda snarare än väljare. Ett särskilt ansvar finns att lösa administrativa formfrågor som denna utan att ta energi från angelägen debatt om politiska innehållsfrågor. De stordriftsfördelar som en regionreform innebär behövs inom landsting och regioner på samma sätt som inom andra verksamheter. En regional kraftsamling bidrar till ökad effektivitet och frigör resurser till vård, kollektivtrafik och andra viktiga områden som landsting och regioner hanterar. Minst lika betydelsefullt med större regioner är bättre förutsättningar för arbetsgivare att rekrytera kompetens och för medarbetare att upprätthålla rättssäkerhet och likvärdighet i hela landet. Samtidigt rymmer regionfrågan mer än hur sjukvård och kollektivtrafik organiseras samt hur effektivitet och rättssäkerhet garanteras. Det handlar också om hur företag kan utveckla konkurrenskraft och hantera globaliseringens utmaningar. Även här kan större regioner tydligare tillgodose utbildning, forskning och infrastruktur som i sin tur främjar tillväxt. Med färre och större regioner skapas den kritiska massa som möjliggör framgångsrik tävlan i den internationella konkurrensen. Kort sagt är tiden kommen för reformerade regioner.

Related Posts