Nej till närståendevård – vad skulle du ha gjort?

Lena Emanuelsson

Arbetslivet förändras. Och förändring har det goda med sig att vi måste ompröva det vi alltid gjort och tänka nytt. Det ställer krav på oss som medarbetare, på arbetsgivare och på fackliga organisationer. Arbetslivet påverkas av de nya människor som kommer till vårt land. De tillför kunskaper, tankar och infallsvinklar som vitaliserar och förändrar arbetslivet. När deras kompetens tas tillvara på bästa möjliga sätt, då fungerar individerna och samhället som bäst.

Individer fungerar också bättre när arbetslivet ger ett rimligt utrymme utifrån den enskildes förutsättningar och behov. I ett internationellt perspektiv har vi i Sverige generösa möjligheter att förena arbetslivet med föräldrarollen och omsorgen om andra anhöriga. Dessa möjligheter gäller tyvärr inte för alla som lever och betalar skatt i Sverige.

Tänk dig att du befinner dig mitt i livet och karriären när en nära anhörig plötsligt blir svårt sjuk. Låt oss säga att det är din 80-åriga mamma. Om hon behöver hon din hjälp eller du vill vara nära henne i livets slutskede har du rätt till ledighet från arbetet. Men bara om din mamma finns i ett land i EU. Säg att din mamma ligger ensam på ett sjukhus långt utanför EU:s gränser, att det inte finns någon annan än du som kan se till henne och att släkten förväntar sig att du tar ditt ansvar. Vad skulle du göra om arbetsgivaren sa nej till din ansökan om ledighet för närståendevård?

Detta dilemma hamnade en statligt anställd Jusekmedlem i för ett par år sedan. Hans arbetsgivare nekade honom ledighet. När medlemmen ändå valde att åka till sin förälder blev han avskedad.

Arbetsdomstolen har nu kommit fram till att arbetsgivaren hade rätt att säga nej till ledighet. Trots att medlemmen handlade som en god son, som AD skriver, förlorade han sitt arbete. Det måste gälla samma villkor för alla på svensk arbetsmarknad. Jusek menar att den som har sina anhöriga i ett utomeuropeiskt land ska inte behöva riskera sitt arbete i en sådan situation. Rätten till ledighet för att vårda närstående måste gälla oavsett i vilket land den anhörige befinner sig.

Related Posts

1 Comment. Leave new

Mari-Ann Ahlström Hjulbäck
1 juni, 2016 11:51

Ja, det finns arbetsgivare och så finns det andra arbetsgivare….. synneligen okänsligt att stelbent följa ett regelverk kan jag tycka. Självklart bör samma villkor gälla för alla på svensk arbetsmarknad.

Kan i detta sammanhang inte låta bli att reflektera över att sörjande inte uppmärksammas på stödjande sätt, varken av arbetsgivare eller fack. Varför vill vi inte se sorg och sörjande? Vad är det för samhälle? Det är friskt att sörja! Att få sörja, i lugn och ro, är en förutsättning för att komma tillbaka – återfå balansen – efter en tung förlust av en mycket kär (läs partner/barn) närstående. Enda sättet idag är att ”få en diagnos” av en läkare och bli sjukskriven. Varför inte utreda vad som behövs i stället så att möjligheterna att få sörja i lugn och ro medför att sörjande snabbare återkommer i sin vardag? Skulle gynna individen (den sörjande), arbetsgivaren och samhället!