Vi vill se större fokus på jobblycka

Daniel Lind

Nyligen presenterades utredningen om ett nytt kunskapscentrum för arbetsmiljö. Det är ett viktigt tillfälle att lägga grunden för en modern arbetsmiljöpolitik med målet att människor ska må bra på och av jobbet, och inte bara skyddas från risker. Ett främjande synsätt ser vi i inom ledande institutioner och i jämförbara länder, men Sverige är fast i gamla hjulspår. Kunskapscentret bör därför få i uppdrag att prioritera kunskap om välbefinnandet i arbetet.

Sedan Arbetslivsinstitutet lades ner 2007 har behovet av ett nytt kunskapscentrum för arbetsmiljö framförts från både arbetsmarknadens parter och experter. Lika viktigt som att ett centrum inrättas är vilken kunskap som ska skapas och hur den ska omsättas. Stora förändringar har skett i arbetslivet under perioden. Perspektivet att motverka risker behöver nu kompletteras med ett nytt ramverk, där målet är att arbetet ska bidra till välbefinnande istället för att människor inte ska bli sjuka av att jobba. Att ta detta steg kräver ny kunskap.

Och Sverige har långt att gå. Regeringens strategi för arbetsmiljö blickar bakåt istället för framåt. Detta bekräftas i budgetpropositionen för 2017. De mål som styr arbetsmiljöpolitiken saknar dimensionen att öka välbefinnandet och nyckeltalen innehåller inga främjande faktorer, utan fokuserar på olyckor, ohälsa och dödsfall.

Det intresse för välbefinnande i arbetet som alliansregeringen gav uttryck för har inte omhändertagits, tonvikten ligger av tradition på att undvika risker. Detta perspektiv tycks inte vara framgångsrikt när det handlar om att hantera ohälsan på dagens arbetsmarknad, och framförallt frigörs inte den potential som ligger i att människors mår bra på och av jobbet.

Forskare, ledande institutioner och enskilda länder har sedan flera år tillbaka intresserat sig för välbefinnande. FN, OECD och Världsekonomisk forum är exempel på aktörer som betraktar det som en strategiskt viktig framtidsfråga. I Finland har regeringen välbefinnande som en högt prioriterad fråga i sin strategi för att utveckla arbetslivet. I Storbritannien sker insatser på uppdrag av premiärministern med att identifiera konkreta insatser för att öka välbefinnandet.

Samtidigt har nöjdheten med arbetet i Sverige minskat sedan 1970-talet och i en delrapport från Jobbhälsobarometern uppger nästan 20 procent att de minst några gånger i månaden känner psykiska obehag inför att gå till jobbet. Det motsvarar ca 900 000 personer på hela arbetsmarknaden och här syns också ett tydligt samband med sjukskrivningar. En studie från Jusek visar att möjligheten att lära nytt, att använda sin kompetens och att få utlopp för sin kreativitet är avgörande för ett högt välbefinnande i arbetet – och därmed för en god arbetsmiljö. Därför är det mycket olyckligt att ungefär en tredjedel av Sveriges tjänstemän/akademiker i låg utsträckning får lära nytt och använda sin kompetens fullt ut i sitt arbete. Närmare hälften får inte tillräckligt utlopp för sin kreativitet.

Att främja välbefinnande skiljer sig på ett viktigt sätt från perspektivet att endast åtgärda risker. Investeringar i medarbetares välbefinnande har inte bara möjlighet att bidra till att minska ohälsa, utan kan också stärka konkurrenskraften. Forskning visar att arbetsplatser med nöjda medarbetare är kreativa, innovativa och skapar hög kundnytta. Ett större fokus på lycka skulle helt enkelt bidra till effektivare verksamheter. Att arbeta för att öka välbefinnandet i arbetet innebär också en möjlighet att med främjande insatser bidra till att hantera viktiga samhällsutmaningar. Det handlar bland annat om att stimulera till arbete längre upp i åldrarna, strategisk kompetensförsörjning sektor och internationell konkurrenskraft.

Sverige är inte längre bäst i klassen, omvärlden har sprungit ifrån oss i arbetsmiljöfrågor. Vi har inte råd med en arbetsmiljöpolitik som reduceras till att åtgärda problem. Startpunkten för att ta nästa steg i förhållningssättet till arbetsmiljö och kunna göra välbefinnande till en bärande del i arbetet är att öka kunskapen. Vi vet idag för lite om vilka utmaningarna är och vilka verktyg som kan användas. Därför bör kunskapscentret få i uppdrag att fokusera på att utveckla kunskap kring hur jobblyckan kan öka och hur vi skapar friska arbetsplatser. Ett ökat välbefinnande i arbetet skulle öka livskvaliteten, stärka Sveriges konkurrenskraft, förlänga arbetslivet och minska den psykosocialt relaterade ohälsan.