Kortare arbetsvecka leder inte till ett bättre arbetsliv

Daniel Lind

Företrädare för arbetarrörelsen föreslår på Aftonbladet debatt (11/10) att arbetsveckan i Sverige bör minska från 40 till 30 timmar. De skäl som anges är att det skulle minska stressen och öka livskvaliteten. Vi menar att den centrala frågan inte handlar om att förkorta arbetsveckan, utan om att skapa ett mer hållbart och utvecklande arbetsliv genom åtgärder som ökar välbefinnandet i arbetet. Det kan visserligen finnas enskilda exempel där en kortare arbetstid gynnar verksamheten, men det är svårt att se det är en klok generell strategi för Sverige att med en åldrande befolkning och stora välfärdsutmaningar minska arbetsveckan med 25 procent.

Utmaningen är en annan. Tidigare forskning och våra analyser visar att arbetet är avgörande för livskvaliteten. Om akademiker och andra tjänstemän – vilka utgör runt 66 procent av arbetsmarknaden – är nöjda med sina arbeten är de även mycket nöjda med sina liv; ingen annan del av livet är lika viktig för en hög livskvalitet som ett högt välbefinnande i arbetet.

Därför är det oroande att välbefinnandet i arbetet – och därmed arbetsmiljön i vid bemärkelse – har försämrats på svensk arbetsmarknad för alla utbildningsnivåer sedan inledningen av 1990-talet. Det gäller LO-kollektivet och det gäller akademiker och andra tjänstemän. Kvinnors utveckling är sämre än mäns.

För att uppnå det som debattörerna vill uppnå – ett bättre arbetsliv – handlar det därför inte om att arbeta mindre, utan om att vända den negativa arbetsmiljötrenden. Förbättringar i det här avseendet bär inte bara på möjligheten till lägre stressrelaterade sjuktal och ett längre arbetsliv, utan även till ökad produktivitet och en högre livskvalitet. I en artikel som publicerats i tidskriften Ekonomisk Debatt kan Jusek visa att följande åtgärder är de mest effektiva för att förbättra välbefinnandet i arbetet:

1. Säkerställ att arbetet inte påverkar övriga livet negativt.
2. Ge medarbetarna möjlighet att få utlopp för sin kreativitet.
3. Säkerställ att medarbetarna får använda sin kompetens.
4. Undvik höga nivåer av negativ stress.
5. Förbättra relationer mellan kollegor.
6. Ge medarbetarna inflytande över vilka arbetsuppgifter som ska utföras.
7. Säkerställ att verksamheten drivs på ett rättvist sätt.
8. Säkerställ ett klimat där det är högt i tak och att verksamheten kan ifrågasättas.
9. Ge medarbetarna möjligheten att lära nytt i arbetet.

Förutom dessa arbetsplatsnära åtgärder bör regeringen i sin arbetsmiljöpolitik rikta ett större fokus på välbefinnandet i arbetet. Då handlar det om att ta fram och sprida forskning, att uppdatera sin arbetsmiljöstrategi, att ta fram nya mål och att modernisera styrningen av myndigheterna. Om steg tas i den här riktningen gynnar det medarbetarna, enskilda verksamheter och samhällsekonomin. Om vi verkligen vill skapa ett bättre arbetsliv är det hur vi mår när vi jobbar – inte om arbetsveckan är 30 eller 40 timmar – vi ska fokusera på.